Fy faan!
De känns som om mitt hjärta är i tusen bitar.... och de går bara sönder mer och mer.... Känns inte som om de ska läka och bli helt igen ....

Nu har jag mist min älskade Moster, Min älskade Mormor och Min älskade Farfar! :'(
Nu känns livet JÄVLIGT hårt och orättvist!!! :'(

Speciellt när både mormor och farfar kunde ringa mig och bara fråga hur det var och så.... :( De saknar jag verkligen....


Fy faan!!


De blir då inge jobb imorron iaf.... :/
Men eftersom mamma ska in till stan med brorsan så ska vi svänga förbi på norrlands custom så jag kan prata med Anna-Carin....

usch, jag vill egentligen inte säga de till nån, för jag vill inte att de ska vara sant... :'(


När ska de hända nått riktigt positivt i mitt liv?
När ska jag få känna mig riktigt lycklig?


blää..... nu går jag och lägger mig....
gonatt på er!