Jag känner bara att jag måste skriva av mig....


Jag känner mig så totalt ensam... Fruktansvärt lessen.... Även om jag har helt underbara människor i min närhet, och iaf 1 av dom som jag verkligen kan prata med om allt! så vill jag inte vara en börda, tycka synd om mig själv....

Men de känns lite som om jag inte riktigt kan lösa de här själv....


Trodde inte att jag skulle må så här dåligt heller... Eller att så här mycket hemskt kunde hända på bara 6 månader.....
Jag gruvar mig verkligen för att få höra datumet.... Jag vill inte, men gör jag de inte så kommer jag ångra mig i resten av mitt liv... Så de är väl bara "face the facts"...

Faan..... :'(

Jag vill bara vakna upp ur den här hemska jävla mardrömmen!


Min älskade Moster
1959-2009

Min älskade Mormor
1937-2010

Min älskade Farfar
1935-2010

Jag saknar er så otroligt mycket! Och jag ÄLSKADE er verkligen...!